Ibland vill man bara skynda sig fram. Ibland har man inte tålamod.
Idag var jag på IFK kliniken igen. Jag har haft så ont i min högerarm sen jag trodde för några dagar sen att det var på väg att släppa. Idag fick jag tabletter som skall stilla den värsta inflammationen… och träna, träna!!!! Nu inne på 4: månaden av inflammation…. 
Men så idag fick jag besked om att en vän fått Leukemi. Och en annan gammal vän som också drabbats av denna djäkla cancer. Plötsligt blev mina problem inte något att längre gnälla över. Jag vet ju vad jag skall göra för att bli bra.
Det är då man stannar upp igen och funderar på hamsterhjulet man springer omkring i eller nuförtiden går omkring i. I väntan, i hopp om saker som kan ske eller ska ske. Men att vi måste stanna upp och njuta av stunden.
Njuta av nuet. Att inte skynda fram hela tiden…Ta tag i det vi kan ta tag i nu. Inte skjuta upp saker som går att göra nu.
Krama varandra mer. Inte gnälla över småsaker. Det är så lätt att hamna i den där lilla trånga boxen. Men också inse att vi är bara människor som måste få vara bara människor. Livet är här och nu….
Vi hör dessa ord om och om igen. Vi läser dem om och om igen men lär vi oss av dem?
